Ett år med systrarna Beauvoir
Recensionsklipp
"Ett år med systrarna Beauvoir innehåller brev och texter med reflektioner över huvudsakligen Simone de
Beauvoirs liv och verk, utifrån Fors eget intensiva läsande av henne under ett års tid. /.../
Intressant hos Fors, för övrigt också tydlig i Åsa Mobergs Simone och jag (1997), är den starka författarnärvaron.
De är lika mycket biografier som reflektioner kring Fors respektive Moberg själva. I båda fallen står författarnas
egna tolkningar och relationer till Beauvoir i centrum.
Möjligen berättar detta något om feminismens stora bidrag till vetenskapsteorin: Att det är omöjligt att säga något
om något eller någon annan utan att samtidigt också säga något om sig själv. Att ta den devisen på allvar gör att
en författares text om Beauvoir kanske till och med blir ointressant om den gör det i för låg utsträckning. Beauvoirs
stora bidrag till feminismen är ju reflektionen över den egna könspositionen: hur den begränsar och vad den gör oss till.
I Fors bok har Jean-Paul Sartre en central roll. Relationen mellan Beauvoir och Jean-Paul är ständigt invävd i
diskussioner om Beauvoirs egna verk. På ett sätt är det tröttsamt: varför ska kvinnors liv ständigt relateras till männen
omkring dem — och i värsta fall förklaras genom männen? Men kanske är det snarare en konsekvens av Beauvoirs verk: att de
sätter det egna livet och dess förutsättningar i fokus. /.../
Fors gör dessutom en poäng av självständigheten i Beauvoirs filosofi gentemot Jean-Pauls. Beauvoir nedvärderade gärna sin
egen insats till förmån för Jean-Pauls inflytande, men Fors vill uppvärdera henne. Beauvoir är på många sätt självständig,
till exempel i sina ställningstaganden kring begränsningarna i människans frihet som hos henne alltid är kopplad till
sociala förhållanden.
Undrar du nu varför jag har kallat Sartre för Jean-Paul och Simone för Beauvoir? Läs boken, så får du se!"
Anna Morvall i Folket i Bild/Kulturfront nr 4 2010
"Marianne Fors blandar kommentarer kring läsningen med egna sammanfattningar av ett urval av Simone de Beauvoirs verk.
Samtidigt pågår en mejlkorrespondens mellan henne och vännerna Margareta Zetterström och Svante Svensson.
Samtalen rör sig kring feminism, frihet och moral bland annat. Delar av korrespondensen finns publicerad i boken.
Som enhetlig bok betraktad fungerar det inte riktigt. Läsningen blir allt för långrandig och seg. Texterna kan dock
fungera som ett exempel på ett mer aktivt läsande och hur en diskussion kring litteratur kan se ut.
Det ges boktips och hänvisas vidare till intressanta artiklar.
Det får mig att tänka på fenomenet med bokklubbar, som verkar ha fått något av en renässans på sistone."
Amanda Gräns i Tidningen Kulturen 8/7 2010
"Den 9 januari år 2008 var det 100 år sedan Simone de Beauvoir föddes och samma dag tog Marianne Fors det beslut som
så småningom ledde fram till denna bok. Hon bestämde sig då för att under ett år 'ha henne som sitt viktigaste lässällskap'. /.../
Resultatet visar att det var en alldeles utmärkt idé att göra en bok av ett år med systrarna Beauvoir. Man kunde tänka
sig att för en läsare som inte är särskilt bekant med Beauvoirs skulle läsningen kännas svår och bli ointressant. Men det
är snarare tvärtom. Kunskapen och bildningen imponerar, men kanske ännu mer den språkliga förmågan, intensiteten i texterna,
som dessutom tjänar på den snabba växlingen mellan mejl, dagboksanteckningar och intervjuer. Författaren skapar ett sådant
intresse att den för många läsare kommer att fungera som inkastare in till bibliotek eller antikvariat för ytterligare läsning.
Marianne Fors låter i sina dagboksanteckningar ofta resonemang från läsandet speglas i svensk debatt femtio år senare. Mycket är
förändrat, men mycket återstår att göra och för Marianne Fors är det tydligt att de stora frågorna som diskuteras, om kvinnans
frigörelse, om rättvisa och jämlikhet fortfarande är i högsta grad aktuella. /.../
Texterna om systern Helene, som bland annat utgörs av intervjuer som Marianne gjort under tiden hon bodde i Frankrike, skapar
dessutom ytterligare ett utkiksfönster inför de samtal som förs i övriga texter. Förutom att de också presenterar en konstnär,
relativt känd i andra europeiska länder, men som ännu inte presenterats i Sverige. Även här rör det sig om ett jubileum, då det
i år är precis 100 år sedan Helene föddes."
Åke Johansson i Sundsvalls Tidning 16/8 2010
