På jagets fasta grund
Recensionsklipp
”en kristen socialism som genom sin stridbarhet men samtidigt relativa brist på koketteri kan väcka både respekt och
oppositionslust hos den som inte delar någondera åskådningen. /…/ ingen fjäskande medvindsdebattör /…/ som just rättfram
krönikör och personligt samvete fyller Margareta Zetterström uppenbarligen en nyttig samhällsfunktion.”
Tore Winqvist i Upsala Nya Tidning 5 april 2005
”hon behärskar den svåra konsten att skriva enkelt utan att förenkla. Och, inte minst, hon vägrar ge upp tron på att en
bättre värld är möjlig. /…/ Hos Margareta Zetterström går ett genuint intresse för litteratur, konst och musik hand i hand
med ett tydligt engagemang i politik och religion; här finns ingen skarp gräns mellan samhällsfrågor och kultur.”
Marianne Fors i Folket i Bild/Kulturfront nr 6–7 2005
”kvinnan som skriver det som faller henne i utan att snegla på vad som är inne eller kommersiellt. När andra sextioåttor
drog högerut i takt med att vänsterns tidningar lades ner eller marginaliserades stod Zetterström kvar vid sina ideal. /…/
Min personliga favorit är när hon resonerar kring det jugoslaviska sönderfallet utifrån en juggekokbok från sextiotalet!”
Pierre Gilly i Internationalen 28/6 2005
”När hon skriver om konst och musik retar jag ihjäl mig på den reaktionära antimodernistiska attityden /…/ Och ändå känner
jag djup respekt. En intellektuell kvinna har på allvar tagit sig an den manliga kanon som så många kvinnliga skribenter
— förmodligen på grund av dåligt självförtroende och brist på uppbackning från redaktionerna — skyr som pesten. Det är coolt.
/…/ de politiska texterna om minnena av IB-affären och FiB/K, och om förhållandet till Frälsningsarmén är de som engagerar mest.
Om detta vill man gärna höra mer. Här känns den indignerade tonen autentisk, förankrad i det fasta jagets grund. Varför inte
satsa på en självbiografi nästa gång. Jag skulle definitivt läsa den med stort intresse.”
Gabriella Håkansson i LO-tidningen nr 28 2005
”Zetterströms ton är aldrig skarp, farligt politisk, men alltid politisk — det blir farligare. Här, en författare som gör sig
förstådd på ålderdomshemmet och macken. Inga hårda ord sprider hon (men hårdhet i orden), inga pampletter med vildsint innehåll,
inget blod mellan raderna; men däremot den fasa som känns när det som står där är sant. Mesigt kan man tycka, men når det en bred
publik som skräms av Greider & Myrdal har det ett syfte som inte ska föraktas.”
Lena Thomsson i Gefle Dagblad 3/8 2005
